Mona

Min resa till dans och musik
med cochleaimplantat

Jag föddes i juli 1989. Då fanns det inga tecken på att jag hade svårigheter att höra, eller att jag skulle kunna få det. Ingen i min familj skulle ha trott att det var möjligt. Mina föräldrar skickade mig till ett vanligt dagis, samma som för mina syskon.

Mot slutet av min tid på dagis började jag få en hörselnedsättning. När man ropade på mig, reagerade jag inte lika snabbt som de andra barnen.’ Mina föräldrar tog mig till olika barnläkare, som också var osäkra på vad problemet var.’ Vissa läkare trodde att jag bara var lite okoncentrerad. Mina föräldrar lät mig börja i vanliga förskolan, och sedan, i första klass, blev det uppenbart att det var något problem med min hörsel.’ Jag kunde inte förstå vad lärarna sa.’

När jag först fick mina hörapparater, upptäckte jag att jag verkligen älskade musik. Det första instrumentet som jag lärde mig var fiol. Jag älskade verkligen musik, men min hörseInedsättning gjorde det svårt för mig att öva eller att göra några större framsteg. Jag ville ha en utmaning, jag ville visa att jag kunde göra samma saker som de andra kunde, och lika bra. Musik blev en terapi för mig, och jag kände alltid när jag spelade att jag var en alldeles speciell person. Senare flyttade jag till en mellanstadieskola.

När jag hade kommit upp i sjätte klass,hade min hörsel succesivt blivi allt sämre. Läkarna rekommenderade mig ett cochleaimplantat. Jag vägrade, eftersom jag var övertygad om att min hörsel skulle förbättras igen, på samma sätt som den hade försämrats tidigare. Tyvärr blev min hörsel bara allt sämre, och när jag kommit upp i åttonde klassen 8 så hade jag förlorat i stort sett all hörsel.

Läkarna tyckte alltid att det var konstigt att jag aldrig förlorade min förmåga att tala klart och tydligt.’ De gav mig två alternativ, cochleaimplantat eller att vara döv. Jag älskade ju musik, så det var egentligen inte något att välja på. När jag hade tänkt igenom frågan så valde jag ett implantat från företaget MED‑EL. I januari 2004 fick jag mitt första cochleaimplantat på höger sida. Min hörselförmåga förbättrades snabbt, även om det var ganska svårt i början. Rösterna lät konstiga till en början, men allt eftersom tiden gick blev ljuden klarare och behagligare för mina öron. Jag kunde till och med höra bakgrundsbruset utifrån. Jag märkte speciellt att jag ännu en gång börjat göra framsteg med musik. Jag kunde höra tonerna bättre, och jag kunde till och med märka mina egna misstag. Det var aldrig möjligt när jag använder hörapparater.

Jag fick mitt andra cochleaimplantat i december 2006. Jag hade beslutat mig för ett andra implntat på grund att musikens stora betydelse i mitt liv. Musiken hade alltid spelat en så stor roll för mig.

Ännu en gång märkte jag en stor förbättring. Idag är jag stolt över att använda en MED-EL-produkt. Jag glömmer ofta att jag har en hörselnedsättning. Musiken har hjälpt mig att komma över alla problem.

För närvarande går jag sista åren på ett gymnasium för personer med hörselnedsättning i Essen i Tyskland. Här har jag upptäckt hur mycket jag också älskar att dansa! Två av mina lärare ger danslektioner för de döva. Vi får till och med lära oss att dansa tango! Jag älskar verkligen att dansa, och har nu gjort det i tre år. Jag älskar att höra rytmen och kunna dansa även de svåraste danser. Utan mina cochleaimplantat skulle jag aldrig ha kunnat lära mig sådana saker. Mina föräldrars stöd, min älskade musik och naturligtvis mina cochleaimplantat har verkligen hjälpt mig att komma dit där jag befinner mig just nu. Det är något som jag är verkligen stolt över. När jag har slutat gymnasiet, skulle jag vilja studera musik. Jag vet att jag kan klara av det tack vare mina cochleaimplantat!

De har gett mig ett nytt liv!

© 2017 MED-EL