Anjas dagbok

Anja hade varit hörselskadad i nästan 30 år
när hon bestämmer sig för ett cochleaimplantat

Jag heter Anja och föddes med en grav hörselnedsättning. Jag bor i Mainz i Tyskland och är 29 år. När jag var 5 år förlorade jag hörseln helt. Från dess har jag, även med hörapparater, knappt hört något på vänster sida. Jag blev beroende av att läsa på läpparna och gick i en skola för döva i Frankfurt utan större problem. Under de följande åren beslöt jag mig för att bli mer och mer aktiv i den hörande världen – med mitt arbete, familj, hörande vänner osv. Det ledde naturligtvis till vissa problem med att förstå och bli förstådd.

Det var speciellt svårt i grupper där jag alltid kände mig utanför eftersom jag inte kunde förstå vad som hände.’ Jag tyckte om att titta på tv och filmer, men jag var tvungen att välja de få filmer som fanns med undertexter på den tiden. Det fanns också situationer i mitt dagliga liv, t.ex. när jag var ute och handlade, när jag bara inte förstod saker och ting.’ Jag märkte också att vissa människor undvek att tala med mig eftersom de kände sig osäkra. Det smärtade mig verkligen!

En dag när jag pratade med min mamma om mina problem med att höra nämnde hon att hon hört talas om cochleaimplantat. Trots att jag kände personer som hade cochleaimplantat (CI), hade jag aldrig funderat på om det var en lösning för mig. Det var vid detta tillfälle som jag började tänka på det, och började skaffa mig mer information. De flesta som hade cochleaimplantat var väldigt positiva, och det gav mig förtroende. Naturligtvis träffade jag också personer som inte hade haft samma framgångar.’ Jag blev förvånad över hur lite förståelse det fanns bland de döva för möjligheterna med cochleaimplantat. Mina vänner verkade dock mycket positiva. De berättade för mig hur underbart det skulle vara att kunna höra musik och annat. Jag hörde så många bra saker om cochleaimplantat, att jag bestämde mig för att jag verkligen måste prova själv.“”

Framgången med ett CI beror verkligen i hög grad på personen själv, speciellt hur villig man är att träna sitt hörande efter operationen. Detta gav mig också ökat självförtroende, eftersom jag är en kämpe och jag visste att det bara måste fungera för mig. Möjligheten att kunna höra bättre var fast förankrad i mig och den kunde jag inte bara släppa.’ Djupt inne i mig visste jag att jag redan hade bestämt mig för denna lösning, och att inget skulle kunna stoppa mig. Med vänster öra hade jag verkligen inget att förlora, så jag tänkte för mig själv att jag faktiskt bara kan vinna! Med sådana tankar i huvudet tog jag nästa steg framåt.

Klicka här för att läsa mer av Anjas dagbok.

© 2017 MED-EL